ANKRING

– ETT TUNGT ANSVAR

Att ankra är en svar konst. Men rätt utförd ger den
trygghet - hur vindarna än blaser.

Som man bäddar far man ligga. Det gäller i högsta grad vid ankring. Rätt ankrad ligger du trygg och sover gott. Alla som varit med om det sa kallade pyjamas-tricket - att förtöja om klockan fem pa morgonen i ösregn för att ankaret släppt ‑ vet vad det handlar om.

Manga har ett inte särskilt bra förhallande till ankring. De kastar bokstavligen i ankaret med ett plask, tar sedan hem pa aktertampen och tror (hoppas) pa det bästa. Och det fungerar för det mesta, men vinden vänder ibland

När vi hugger tag i Moder Jord där nere gäller det att fa bästa möjliga grepp, nagot som kräver ett bra ankare. Det är först och främst tva egenskaper vi söker hos ett gott ankare: 1 Det skall kunna arbeta sig bra ner i bottnen. 2 Det skall ge bästa möjliga hallkraft när det tagit.

Förr i tiden pratades huvudsakligen om ankarvikt; ju tyngre ankare, desto bättre. Det var pa stock-ankarets tid (och det är faktiskt mer än 1000 ar gammalt), men fortfarande hänger tankegangen med.

Lättviktsankaret har dock kommit allt mer. Det rör sig om moderna konstruktioner som är sa utformade att de hugger tag i botten och gräver/skär ner sig med hjälp av dragkraften som överförs genom ankarlinan. Utvecklingen startade med Danfothankaret och idag finns till och med ankare av aluminium (Fortress).

När ett modernt ankare satt sig är det konstruerat sa att det vid drag fortsätter att arbeta sig ner. När kraften till slut blir för stor draggar det langsamt och kontrollerat.

Ett bra huvudankare maste tala att bräckas loss om vinden vänder när man ligger pa svaj; sedan skall det kunna arbeta sig ner när det fatt fäste pa nytt.

Kasta ankar brukar det heta. Men glöm det! Ankaret maste fa hjälp att ta i botten. Därför är det bättre att 'fälla ankar'.

Steg ett i rätt ankring är vettig planläggning. Det later pretentiöst, men faktum är att när du gar in i en hamn ser du dig först om var du skall ligga och tar sedan hänsyn till en rad faktorer. Främst bör du fundera pa vad som eventuellt kan hända om vinden vrider.

Hur blaser det nu, kommer den att öka eller vrida senare? Det gäller att fälla ankaret rätt om du ligger pa svaj, sa att baten har tillräckligt utrymme. Vinden utövar dock inte sa mycket kraft pa baten. Men börjar baten segla för ankare kan det bli ryckigt.

Botten spelar en viktig roll

Sjön är mycket värre. När baten börjar hiva fortplantas den dynamiska belastningen längs ankar-linan/kättingen. Da är det viktigt att ha mycket och tungt gods ute.

Inget ankare är perfekt pa alla sorters bottnar. Därför skall du välja ankarsort efter den sortens botten du har i dina farvatten. Bra ankarbotten later ankaret sätta sig samt är fast nog att halla ankaret kvar. Jag har själv upplevt hur jag draggat flera hundra meter i atta m/s, platt vatten och med ett stort plogankare samt 40 meter kätting! Det visade sig att den idylliska hamnen hade lös dybotten och det hade jag ingen aning om pa förhand.

Det är viktigt att ta hänsyn till djupet. Du bör släppa ut en viss mängd tamp för att ligga tryggt. Orsaken är att draget i ankaret blir bäst ju mindre vinkeln är mot botten.

Allra bäst är kätting hela vägen upp, men det blir tungt att hantera och knappast nagot att tänka pa för oss i vara tämligen skyddade skärgardar. Annat är det för langseglare i fjärran vatten med helt andra förhallanden. Manga av dem har ocksa vittnat om att lika bra som en blyplätt kan fungera i till exempel Mälaren kan den te sig löjlig i Västindien.

Om du kombinerar tva ‑ fyra meter kätting och tamp eller Ankarolina kan du klara dig med ett förhallande fyra ‑ fem ganger djupet för att ligga nagorlunda tryggt om det blaser upp. Under extrema förhallanden maste du kanske öka till atta ganger djupet.

Ankring pa djupt vatten är i och för sig ok, men är det djupare än 20 meter blir det problematiskt. För da gar det at mycket tagvirke. Och det skall ombord senare igen.

Nyckeln är att fälla ankaret kontrollerat

För lite djup är heller inte bra. Rätt fjädring är viktigt för ankarets förmaga att halla. Pa normalt ankardjup bildar kättingen en bage som aldrig rätas ut helt oavsett hur mycket det blaser. Fjädringen blir perfekt. Men pa grunt vatten, till exempel bara ett par meter, fjädrar det da inte alls.

När du bestämt dig för var du skall fälla ankaret later du det ga till botten pa ett mjukt och kontrollerat sätt. Släng inte ut mer tamp än djupet och se till att baten rör sig hela tiden; pa sa vis hamnar inte eventuell kätting i en kaka pa ankaret för att senare, sabotera fästet totalt (lite beroende pa typ av ankare).

Idealet är att släppa ner ankaret rakt ner, därefter lägger du ut tamp/kätting/ankarlina med samma fart som baten rör sig genom vattnet.

Sa här ankrar du för motor:

. Baten passerar platsen där ankaret skall ligga.

Ankaret fälls kontrollerat.

. Ankaret är pa botten och baten driver akteröver under tiden som kätting läggs ut.

. Kättingen/Tampen sätts fast, som sedan sträcks ut genom att baten backar och fäster ankaret.

Baten ”Studsar” tillbaka igen och ligger stilla

De som har stävankare brukar ofta backa ut ankaret, som fälls i vindögat. Samma sak här: Släpp ut lagom ankargods i förhallande till djupet och i takt med batens rörelse. Gör sedan fast. Pa sa vis sträcks linan ut och ankaret gräver ner sig med hjälp av batens dragkraft.

Den största fördelen med att ankra pa det här viset är att du genast märker om ankaret tar eller inte. När det tar ser du att tampen stramar och känner samtidigt att baten bromsas upp, stannar och nästan vänder tillbaka. Samma teknik använder du självklart när du tar landförtöjning.

Draggen

Känd gammal konstruktion. Aldre, modeller (SAV fran Norge) är starka men idag impor-teras de i form av obehandlat gjutgods fran Fjärran östern. De kostar lite att importera och prispaslaget ‑ som du far betala - är kraftigt tilltaget. Den mekaniska styrkan är dock högst osäker.

Arbetssätt:

Draggens fördel bestar i att den gar att fälla ihop och är därmed lättstuvad. Flynas storlek och vinkel mot botten gör det svart för draggen att gräva ner sig och fa fäste. Pa dybotten är den en katastrof!

Användningsomrade:

Lunchankare (till nöds). Används tyvärr ofta som huvudankare, i synnerhet av motorbatsägare.

Tänk pa:

Behöver tid att sätta sig. Kräver kätting. Minst ett fly sticker upp fran botten.

Stockankaret

Ar gammalt som gatan och har även idag manga traditionalister som anhängare. Gar att fälla ihop. Kräver stor vikt för att ge bra fäste.

Arbetssätt:

Stocken star vinkelrät mot flyna, vilket innebär att det ena av dem pekar nästan lodrät ner. Halva ankarvikten som alltsa tynger ner detta fly skall fa ankaret att fästa. Det sker daligt pa hard botten, men pa mjukare bottnar kan flyt ga djupt ner och ge bra fäste.

Användningsomrade:

Reservankare pa lite större batar. Bra pa mjukare bottnar.

Tänk pa:

Pa svaj kan baten snurra runt och ankar-kättingen kan da fastna i flyt som sticker upp.
I värsta fall bräcker da baten upp ankaret fran fästet.

En riktig ryggknäckare

Danfothankaret / Fortress

Specialankare för sandbottnar (men fungerar även mycket bra i lera) med sina platta, vassa flyn. Utvecklades under andra världskriget för invasionen i Normandie. Landstigningsfartygen skulle da kunna dra sig ut fran stranden med häckankare. Originalet är mycket kopierat.

Egentligen är det bara en av kopiorna ‑ aluminiumankaret Fortress ‑ som fungerar mycket bra. Original‑Danforth har pa senare ar importerats bara sporadiskt till Sverige och kan därför vara svart att fa tag pa.

Arbetssätt:

De stora spadformade flyna är mycket vassa och har en sadan vinkel mot botten att de snabbt skär ner sig vid belastning.

Det är ett 'ärligt' ankare, det vill säga när det tagit haller det och tar det inte är det bara att göra ett nytt försök.

Användningsomrade:

Ar mycket lämpligt för sand- och lerbottnar där det haller mycket bra. Tar stor plats, men kan stuvas platt.

Tänk pa:

Se upp sa det inte kasar pa tangruskor pa botten. Oanvändbart pa tang. Kan vara knepigt att lita pa vid svajankring. För om vinden vänder ‑ och därmed dragriktningen ‑ kan det brytas upp och lägga sig 'pa rygg'. Da sitter som oftast även lera fran botten pa flyna som därmed far svart att gräva ner sig igen.

Blyplätten

Detta är en klassiker bland svenska batägare men sa gott som helt okänt utomlands. Pa vissa ställen där framkallar det skratt. Bestar av en blykaka med en ten.

Arbetssätt:

Den skarpa kanten och den koncentrerade vikten gör att plätten skär ner sig i botten ‑ om denna är mjuk nog. Kommer ankaret tillräckligt djupt häller det nagorlunda.

Användningsomrade:

Passar som lunchankare för mindre batar. Ar även lämpligt i kombination med ankarspel.

Tänk pa:

Kan inte fungera som huvudankare. Kräver mjuk botten, helst lera. Oanvändbart pa tang och sten.

Plogankaret

Ankaret är fran början utvecklat för sjöflyg. Smidd, tvadelad Plog.

– Se upp förbilliga, gjutna kopior -.

Originalet kallas för CQR (fonetiskt för secure) och tillverkas i England.

Kanske världens mest vanliga ankare i fritidsbatar.

Arbetssätt:

Den ledade plogen lägger sig ner pa sidan sa att skäret plöjer sig ner när ankaret belastas. Sätter sig bra igen om det lossnat.

Användningsomrade:

Jorden runtseglare brukar prisa detta ankare, men blir förvanade över att det kan svika i nordiska farvatten. Gar inte bra ihop med tang, passar inte heller pa stenbottnar. Sitter bra i stäven.

Tänk pa:

Ankaret kräver lite omtanke när du lägger ut det. Det behöver även tid och gärna lite hjälp för att fa bra fäste i botten, där det gräver ner sig efterhand.

Bruceankaret

Detta är en helsmidd konstruktion, som utveck-lades för att ankra oljeriggar under tuffa förhall-anden. Anses i likhet med Danforth-ankaret vara dyrt.

Arbetssätt:

Den speciella omvända tredelade 'grävskop-an' gör att ankaret vrider sig runt och rätt ner i botten när det belastas. Det hugger mycket bra och sätter sig fint i bade mjuk och hard botten. Flynas stora yta ger bra hallkraft.

Användningsomrade:

Detta är tveklöst det bästa allroundankaret hittills, men det har en tendens att jobba sig ur mjuk botten. Passar bra pa stävrulle och rullar lätt ut. Ar svart att stuva.

Tänk pa:

Kräver dragriktning som är sa parallell som möjligt med botten.

Därför kan man inte ha för mycket kätting i kombination med detta ankare.